Min högt älskade Ramona tar glädjeskutt i vårsolen!
Ytterst sällan släpper jag hundar på foder och tro mig det kommer aldrig hända igen. Denna ljuvliga tik bodde hos en äldre dam, eller rättare sagt, en elak satkärring.
Jag återtog min härliga Ramona efter 4 månader i misär. Allt verkade fint, ordnat och seriöst på ytan, men snabbt anade jag oråd, eftersom min tiks löp uteblev eller "kanske" undanhölls.
När jag hämtade Ramona hade hon diarré, var mager, hade hemska knutor i pälsen, hennes klor var långa, hon var full av fästingar, hade öroninflammation, var halt på höger bakben och som om det inte var nog så var hon enormt strykrädd och rädd för människor och kissade inne. Till och med bilåkning hade Ramona utvecklat skräck för. Ramona var stressad och rädd för allt då hon återkom hem till oss på kennel KingWizard.
Det är nu 10 månader sedan jag tog hem min kära Ramona och efter väldigt mycket arbete från mig, min make och flera andra i min familj och vänskapskrets är nu äntligen Ramona en genuint glad och trygg Havva igen. Känns underbart i mitt hjärta.
Kärringen slipper jag varna för, eftersom hon dog ett halvår efter.
Godheten segrar till sist och trygghet är tyvärr inget man kan ta för givet!
Så här såg min kära Ramona ut hos mig på kennel KingWizard, före sin tid i misär hos foderkärringen. Jag kommer aldrig sluta berätta min hemska upplevelse om att lämna ut tik på foder och varna andra hundägare från att släppa ifrån sig hundar hur seriöst det än verkar.
Ramonas liv är nu lyckligt efter godhjärtade, tålmodiga och mycket kärleksfulla insatser från oss alla.
